Random shit

Vi vann en upplevelse. Fick plåtar till damernas söndagsmatch mot Linköping. Tack Jocke D som fixade och tack till Christer som släppte upp oss på våning 3 vår vanliga plats.

Matchen vanns av Luleå, 4-2 men inte helt utan nerv eller svårigheter. Linköping stred tappert men visst var Luleå bättre på hockey. Dagens favvo var stora lilla #40, Noora Tulus som förmodligen är väldans bortglömd och inte riktigt sedd av publiken. Enormt bra idag. Det fanns fler, javisst men Tullis… Wow.

Finns massor att orda om men ni orkar inte och jag är bloggrostig så vi släpper matchen. En seger är en seger är en…

Publikt riktigt fint skött. 50 pers är väl inte så mycket att hålla koll på kan man tycka men i dessa tider är det fan så noga att veta var varje skalle sitter. Och det ska gudarna veta, alla skallar verkar inte sitta på rätt plats. Det ylas till höger och vänster om detta med myndigheternas bestämmelser. Jag kan hålla med om att vi längtar hockey, fotboll, restaurang, konserter och allt annat vi kan tänka oss. Men nu är det som det är och det är på allvar. Coviden springer runt och letar offer mest hela tiden. Vi gömmer oss eller karantäner lite till mans medan andra skiter fullständigt i fara, risk, smittspridning eller vad man nu ska kalla det. Folk festar runt och jag vet inte vad. Sett alldeles för mycket skit som Coviden fört med sig för att kunna ta lättvindigt på detta.

Att vilja att allt vore som vanligt är helt ok, att bete sig så är det inte. Att se mellan fingrarna och hoppa över rekommendationer, ja ni fattar. Eller gör ni det? Det är på allvar nu, det har varit så ett tag och även om det verkar vända så är det inte en serie skriven av Stephen King som går på TV utan på fullaste allvar. Och jävlar vilket allvar det är.

Jag har sett och läst tillräckligt mycket skit om Coviden för att vara övertygad om att jag, hyfsat vältränad, fullt frisk inte skulle he en chans mot den. Och min son, Lillpucken, som definitivt tillhör riskgruppen ska vi inte tala om. Kört direkt. Inte en chans att han klarar sig.

Att tala om orättvisor och kräva fullt ös på läktare och andra ställen, det går bra. Men att sätta sig in i andras situationer, se risker och acceptera myndigheternas rekommendationer, njae där kliver egot in och tar över. Ullared, det klassiska exemplet. Jag orkar inte bemöta det där en gång till. Ica, fullt med folk, samma där. Ni ser skillnaden på Ica och ett fullsatt Delfinen, Kulturens hus, Globen, ja ni kan välja vilket ni vill. En restaurang på random hörna full med folk där ölen flödar, sångerna avlöser varandra, värmen stiger och hej du det var länge sen kraaaam på dig. Fan vad kul att ses och vilket jävla skit det här med Coviden man får ju inte… En öl till…?

Folk tappar fan allt vett och sans och så finns det en del som livrädda sitter hemma med mask och tar sig knappt iväg för att handla.

Jaja, släpper det där för här och nu och är så himla glad och tacksam för att det finns klokt folk där ute, och att hockeyn ÄNTLIGEN kommit igång. Både herr och dam och det var ju fan att vi inte fick chansen när vi nu hade den men synd gråta över spilld mjölk. Vi har öppnat en ny säsong och fan vad kul det ska bli. Om det nu håller. Ser att KHL ställer in matcher och en del matcher här hemma har blivit inställda pga sjukdom. Får vi se 52 omgångar tro? När kommer första inställda matchen eller bara när kommer första WO:n?

Det är nya tider nu som sagt men hockeyn rullar, bara att njuta så länge det varar.

Tulus, kolla in henne.